onsdag 23 november 2011

Idolbrev: epistel 1

Jag har klivit in i rollen som beundrare. Det gäller en viss herr på våningen över. Jag vet inte hans namn, men han har den sociala kompetensen som jag inte behärskar. Varje gång han kliver in genom dörren sköljer det en våg med värme över vår enkla boning. En trevlig karl helt enkelt. Det närmsta jag kommit honom är när han skulle säga hej då och jag tappade ut en skål med sallad framför hans fötter. Gentelmannen gör vad gentlemän gör och sopade upp maten åt mig och mitt röda ansikte.
Det fula i kråksången är dock att han och vår andra flatmate är ganska lika. Och denne andra flatmate har en massa austalienska vänner där. Jag kan ett namn, Ryan. Han har dreads, åker tillbaka till down under idag och bor inte i lägenheten. Jag vågar inte fråga vad den trevliga karlen heter, då han mirakulöst kan alla våra. Han är helt enkelt helt fantastisk.

1 kommentar:

  1. Har du någon koll på vad för regler som gäller för dig som utlänning i Storbrittanien med avseende på exempelvis sjukvård? Det vore ju dumt om du tex behöver operera bort blindtarmen akut och sedan står där med en faktura på 86 500 kr för att du saknat sjukförsäkring?

    SvaraRadera