Movember out

Idag är det december. Det betyder att en ny julkalender är kommen. Jozie har sett den, jag ska se den snart, när dagens bestyr är över.
Apropå det är jag och Mr. Callenberg rätt bra på det. Vi har tränat, käkat frukost och nu har vi sökt jobb/pluggat i två timmar. Eller? Så här går det till;  börjar-ändrar i spellistan-börjar-lägger ansiktsmask-börjar-tvättar bort ansiktsmask-börjar-julduken ligger fel-börjar-hittar på ett nytt skitstarkt lösenord-börjar osv.
Men nu är Victor på väg mot ett sökt jobb och jag har väl kanske blivit lite mer bildad.

Här är i alla fall årets julkalender:
Julkul
Jag hoppas på att den skall ta mig med storm.

dagens trubbel

Ensam hemma! Eller typ, nästan. Jag är menlös. Jossan jobbar och Vicke intervjuar sig. Min plan för dagen är att diska en skål och ränna runt i en ful park. Jag hoppas att jag lyckas.

En aloner i vårt vackra kök.

dagens dubbel

Thomas Bodström - Son Bodström

It's lieday!

Idag är det fredag. Fredag betyder tacos och idol.. ehm. jag menar vin och Johan Sebastian Bach. Sainsbury's utbud på billiga viner är om än måttligt, men nu skall de beygsättas.

Viktiga saker. 1. Vin 2. Vatten 3. Kaffe

Min fokuserade vinprövare

Vinerna får betyg i form av mer eller mindre kända kändisar.
Från lägst till högst: Runar, Blondinbella, Rikard Palm, Carina Berg, Pernilla Wahlgren.

Första vinet, according till våra papper:
First Cape, Café Collection, 5.5%, £ 4.49 (Vi köpte det naturligtvis av misstag, alla vet ju att det är procenten som räknas i dessa sammanhang.)
Lukt: Citat av Victor "Det osar jäst." I undertonerna gömmer sig en doft av festival (därmed spya & diarré)
Smak: Mandarin är första tanken. Sött och lättdrucket med lite besk eftersmak.
Sammanställning: Not our cup of tea. Procenthalten drar ned betyget radikalt. "Det var det värsta vinet jag druckit. Nu dricker vi upp det här lågprocentiga vinet."
En Runar är betyget

Idolbrev: epistel 1

Jag har klivit in i rollen som beundrare. Det gäller en viss herr på våningen över. Jag vet inte hans namn, men han har den sociala kompetensen som jag inte behärskar. Varje gång han kliver in genom dörren sköljer det en våg med värme över vår enkla boning. En trevlig karl helt enkelt. Det närmsta jag kommit honom är när han skulle säga hej då och jag tappade ut en skål med sallad framför hans fötter. Gentelmannen gör vad gentlemän gör och sopade upp maten åt mig och mitt röda ansikte.

Det fula i kråksången är dock att han och vår andra flatmate är ganska lika. Och denne andra flatmate har en massa austalienska vänner där. Jag kan ett namn, Ryan. Han har dreads, åker tillbaka till down under idag och bor inte i lägenheten. Jag vågar inte fråga vad den trevliga karlen heter, då han mirakulöst kan alla våra. Han är helt enkelt helt fantastisk.

blogjob. very cheap.

God eftermiddag

Idag har jag varit på arbetsintervju. Det var ett askoolt jobb. Det gick sämst kan jag väl passa på att tillägga. Jag har konstaterat att vi knappt pratat någon engelska hittills, det kan ha varit en bidragande faktor till att det gick sämst. Jag låter nämligen som min far när jag inte talat engelska på ett tag. (Han talar för övrigt ren svengelska)


Anyhow,
För att fortsätta på den röda tråd av look-a-likes jag lyckats skapa kommer här två boys. Vi fortsätter på det svenskblonda spåret.
Här har vi så Tobias Karlsson (Let's dance) och Anders Östman (Tv4-programpresentatör/något mer jag inte minns)

Ganska lika

Ganska lika igen.

Herrrrrååååå
P.S. Henrik Schyffert åldras med stil!

en till rå

Våra första affischer